lizetteronnqvist

Idag upptäckte jag något.
Det kom som en blix från en klar himmel.
Någonting som jag vetat länge men inte riktigt förstått.

Jag är vuxen.

Vaknade av väckarklockan imorse, insåg att jag var tvungen att ringa upp min chef för att fråga lite om mitt nya jobb (telefonförsäljare), insåg att jag inte hade någon frukost, hmmm dags att handla. När min chef ringde tillbaka fick jag veta att jag skulle börja jobba imorgon. En hel vanlig dag... Jag gick till prisextra, tog en frukost på 7-eleven på vägen. När jag kom hem igen tog jag min tvätt och gick ner till tvättstugan.
Nu sitter jag här och klockan är halv tre. Jag har handlat, städat, lagat mat och tvättat. Fortfarande inget konstigt med dagen, men så började jag tänka på hur en vanlig dag såg ut för ett år sedan. Vakna (oförskämt sent), äta frukost som hämtades ur ett kylskåp som magiskt nog alltid var fullpackat, hoppade sedan på cykeln för att möta tex Nella på café viskan. Inga tankar på jobb, tvätt eller matlagning. Allt var så lätt.
Dimmiga dagar, det var fina dagar.
Jag saknar det dock inte. Detta var inte ett ångestfyllt inlägg, bara någonting jag noterade påväg till tvättstugan...
Over and out