Blödig på äldre dagar?

Jag vet inte om det var det faktum att jag var ute och gick med barnvagnen (jag jobbar nu mera som nanny) eller att hon förklarade problemet på ett sätt som verkligen fångade mig eller kanske var det min allmäna sinnesstämning den dagen, men när kvinnan med rädda barnen-bandet på sig började dilla med mig kunde jag inte annat än lyssna på vad hon hade att säga. När vårt samtal var över var jag både förfärad över hur vissa barn lever i Sverige och en nybliven månadsgivare.
Första gången jag faktiskt lyssnar på en sådan "irreterande-människa-som-stoppar-folk-på-stan" och det ledde till detta.
Hoppas ändå inte det blir en vana, min plånbok har tyvärr en botten och jag råkar ofta skrapa i den.

Over and out

...

...jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit...

En dansares liv

Slit och släp!
Alltid den tunga väskan på axeln, fylld med hela mitt liv. Varje gång jag lämnar lägenheten har jag en packning större än Globen på ryggen. Standard innehållet i min väska består av; shampo, balsam, handduk, balettskor, två uppsättningar träningskläder + en ny ren outfit, smink, dansskor med hård sula, då och då en matlåda eller frukt och en vattenflaska. Allt som oftast ska datorn med. Förstår ni vilken packåsna man känner sig som? Life of a dancer, alltifrån glamoröst.

Sitter nu på Chicaca efter att ha tränat med P inför helgen. Vi ska till La France och tävla i Lyon. Sista tävlingen för terminen. Sedan blir det hard core träningsperiod. Jäser här i den röda sammetssoffan efter en thailunch med Frida och Rikard som anslöt oss.

Detta blir ett ganska random inlägg men jag känner att jag måste delge mina känslor efter gårdagens bio. Jag vet två biobesök inom tre dagar. Men hur som, igår var vi ett crew på tio pers som tillsammans gick och såg den sjuka och överamerikanska filmen 2012. Filmen var oroväckande lättsmält med tanke på vad vi egentligen bevittnade. Vi såg världen gå under framför våra ögon men filmskaparna hade lagt in en överdos av käcka oneliners som man satt och fnittrade åt medans folk blev mosade av skysrapor och flygande eldklot. Jag säger dock tack och lov dör de skämtsamma kommentarerna, hur hade jag annars mått? De kanske inte har lyckats göra tvåtusentalets bästa film, men de lyckades få mig att skratta åt jordens undergång. Är inte det en bedrift så säg?

Nåja dags att ta sitt pick och pack och slit och släpa sig bort till Ackis där inte bara en, utan två balettlektioner väntar på att få mosa det som finns kvar av mina muskler. Kroppen gör för jämnan ont, och jag gillar det.

Over and out


Paranormal activity

Jag har sett den omtalade, den skräckinjagande, den hypade och mytomspunna bioaktuella biofilmen Paranormal activity. Den var fraking awesome! I alla fall de delarna jag såg då Elmazes jacka inte befann sig passande nog framfrör mina ögon. Eftersom jag, Madeleine och Elmaze drog lott om platserna slutade det men att jag satt längst ut på kanten, vilket inte gjorde saken bättre.
För er som inte vet vad den handlar om är det ett par där kvinnan sedan åtta års ålder sett och hört paranormala saker om nätterna. Hennes sambo bestämmer sig för att köpa en filmkamera och filma 24/7 vad som egentligen händer när de sover.

Jag har läst olika recentioner på nätet om filmen och alla verkar rungande överrens om att den suger, men lyssna inte på dem. Lyssna på mig. SE DEN, men inte ensam.

Skörden av filmen var nämligen att både jag och Elmaze led av mardrömmar under natten. Jag vaknade någon gånga runt fyra av en oförklarelig anledning... För er som sett filmen vet ni hur rädd jag var, för er som inte sett den; ta reda på det

Over and out

vit helg

Såg precis Elmazi glida ut genom dörren dressed to impress, kvar sitter jag i mjukiskläder och den klassiska jag-är-hemma-och-chillar-bullen i håret. Jag ska tävla imorgon med Pontus i Hammarö så väckarklockan är ställd på04.45, där av anledningen till min hemmkväll. Jag insåg hur som helst att jag inte minns när jag senast hade en kritvit helg. Missförstå mig inte, jag är inte ute och festar i den bemärkelsen som innefattar överdriven konsumtion av alkohol. Men sedan jag flyttade till Stockholm ersattes alla "ska vi dra en rulle ikväll?" med "ska vi dra en öl ikväll?".
Ni förstår, i Borås finns det inga ölhak, sålänge du inte trivs med att skåla och sjunga med de lokala a-laget eller försöka överrösta dunka dunkat på den enda "baren" utan inträde i stan (Vimmel). Annars återstår det bara klubbarna och det är ju alltid så omständigt att klubba, kö, inträde, garderob, dansgolv, hög musik... Ni förstår. Ingenting man ger sig på vaje helg. Men här i Stockholm öppnades en helt ny värld. Man kan gå ut en fredagskväll och bara chillaxa med några vänner utan dunka musik utan garderob eller milslånga köer. (Kan inte låta bli att nynna på en helt ny värld... Mmmm Peter Jöback, oh the things you do to me).

Borgen har tagit tag i det där med den sunda livsstilen och bestämt sig för att ta två helt vita veckor i rad nu såhär i mitten på november, well you go girl! Och frågan är om inte jag ska ta och följa hennes fotspår, ta en vit vecka eller två. Leva sundt och allt det där... Krafset...
Mot en hälsosammare livsstil och vidare, nja så motiverad är jag kanske inte. Toy story-citates får bara dras så man verkligen menar det. Jag känner nog lite mer; Hakkuna matata, det är ord som är bra, hakkuna matata ska ju göra så att man mår bra. Japp så får det bli, hakkuna matata!

over and out

"Lindy hop, vad är det för hopp?"

Priceless kommentar jag och Elmaze snubblade över häromdagen påväg till Chicago. Människorna bredvid oss börjar småprata och i brist på annat att underhålla sig med börjar jag självklart tjuvlyssna på vad de säger. Deras konversation lät ungefär såhär:
Tjej: Jag har testat en ny grej, lindy hop...
Kille: Jaha... Är det någon slags hip... hop?
Tjej: Nej det är en swingdans, eller inte swingdans det är nog lite nyare.
Kille: Jaha en ny grej?
Tjej: Nja, inte så ny, den kom nog när våra föräldrar var påtänkta typ.
(Båda två var nog runt 25)
Kille: Okej, men lindy hop... (Lite lätt konfunderad) Vad är det för slags hopp då?

Vid det här laget bet jag mig så hårdt i läppen för att inte skratta att jag nästan kände blodsmaken i munnen. Men the word is out on the town! Lindy är det senaste ropet i Stockholm!

Söndagsstämmning

Det är något visst med söndagar. Alltid den där sömniga känslan som ligger som ett täcke över hela staden. Tunnelbanan är tyst, staden är stängd, caféena fyllda likaså pizzeriorna. Söndagen ligger och gror i Stockholmarna, den skapar tystnad. Varför är det så tyst? Det är nog för att jag vet vad som väntar på andra sidan som gör mig lite nedstämd. Nej, jag gillar inte söndagar...

De är så tysta

over and out

Müsliångest

Tänkt senariot; du står i en av gångarna i mataffären, framför dig har du en gigantisk hylla fylld med diverse olika frukostflingor.
Bara tänk hur du brukar göra.
Är du den som ständigt testar på nya sorter eller kör du kanske på good old kellogs varje gång? Vilken müslimäniska är du? Själv är jag en trogen müsliälskare. Det är utan tvekan ett måste i min frukost, youghurt och löjligt mycker müsli. M-m-m...

(Instickare! Elmaze frågade precis vartifrån ordet handikappad härstammar ifrån, någon som vet? Kommerntera då och ge oss svar!)

Tillbaka till müslihyllan, är det inte sjukt svårt att hitta rätt i djungeln av olika frukostflingor? Hur ska man veta vad som är gott, nyttigt, saftigt och mättande? Det må vara ett i-landsproblem men jag får ändå ett tryck över bröstet varje gång som jag tvingas välja. Jag har ännu inte hittat den fulländade müslin, vart är den?
Förrförra gången jag köpte müsli tänkte jag lyxa till det och köra i 26kr-klassen, HUGE misstake!
Det var en fin förpackning och fin müsli, små havrehjärtan och allt var allmänt fancy, men ack vad äcklig! Nä, senaste gången tog jag det som jag ändå brukar end up with... Eldorado fruktmüsli, är inte billigast ändå bäst? Det är i varje fall det jag lyckats komma fram till efter alla ångestattacker inne på Prixextra. Den håller vad den lovar, inga fancy hjärtan eller airbruschade hallon på framsidan. Nej, en genomskinlig plastpåse där man ser de skrumpna russinen och alla havregryn i en enda röra är bättre. Man vet vad man får och det är billigt.

Trots detta vet jag att den perfekta müslin finns därute, på någon hylla i någon butik i Stockholm står den och väntar på mig. Jag kommer, håll ut!

Over and out


Frustration

Have a happy period!

Så lyder Always nya slagord som de förväntas kunna sälja bindor och tamponger med. Är jag den enda kvinnan som blir (lite löjligt mycket) upprörd av de orden? Hur sjukt är det inte att önska någon en trevlig lingonvecka?
Är inte det grymt konstigt? Tänk bara om en av mina vänner nämde att de hade mens och jag då svarade; Jaha! Men ha en trevlig menstation då!

Sjukt konstigt... That's all I'm saying.

over and out

Billie Holiday

Kvinnan förgyller för tillfället min söndagskväll. Jag har precis varit på ackis och dansat locking med Frida, det var awesome.

Billie Holiday<3

jojo *suck*

Jag hade visst inte så mycket vettigt att säga...

over and out

Det slog mig, som en blix från en klar himmel.

Idag upptäckte jag något.
Det kom som en blix från en klar himmel.
Någonting som jag vetat länge men inte riktigt förstått.

Jag är vuxen.

Vaknade av väckarklockan imorse, insåg att jag var tvungen att ringa upp min chef för att fråga lite om mitt nya jobb (telefonförsäljare), insåg att jag inte hade någon frukost, hmmm dags att handla. När min chef ringde tillbaka fick jag veta att jag skulle börja jobba imorgon. En hel vanlig dag... Jag gick till prisextra, tog en frukost på 7-eleven på vägen. När jag kom hem igen tog jag min tvätt och gick ner till tvättstugan.
Nu sitter jag här och klockan är halv tre. Jag har handlat, städat, lagat mat och tvättat. Fortfarande inget konstigt med dagen, men så började jag tänka på hur en vanlig dag såg ut för ett år sedan. Vakna (oförskämt sent), äta frukost som hämtades ur ett kylskåp som magiskt nog alltid var fullpackat, hoppade sedan på cykeln för att möta tex Nella på café viskan. Inga tankar på jobb, tvätt eller matlagning. Allt var så lätt.
Dimmiga dagar, det var fina dagar.
Jag saknar det dock inte. Detta var inte ett ångestfyllt inlägg, bara någonting jag noterade påväg till tvättstugan...
Over and out


I'm back in town

Just nu sitter jag i vår villa i Borås, drömmarnas stad (för vissa).
Jag känner mig rastlös, inte i just detta ögonblick men... i allmänhet. Jag vill... göra något.
Bara göra någonting.
Antar att de flesta känner igen sig. Jag är inte trött på Stockholm, verkligen inte men jag vill ändå att någonting ska hända mig.
Något bra då
naturligtvis.
Men min erfarenhet säger mig att saker sällan bara händer en, jag måste nog anstränga mig lite. Jag har en plan; jag vill till London och bo där i en månad eller två. Men för det behövs pengar. Pengar får man av att jobba, Jobb får man av att söka jobb och det har jag ju gjort. Hoppas jag kan ta mig iväg.
Så jag slipper känna mig rastlös samtidigt som tiden rinner iväg.
"Like the sand trough the hourglas, so are the days of our life"


(Detta är andra gången den meningen dyker upp i min blogg. Trots att den är tagen från Days of our lifes och är mer cheesey än lovligt så tror jag att den har berör mig. Men säg inte det till någon, det vore ju pinsamt.

Over and out

Tappat kollen på dagar och datum

Herräng herräng herräng, denna ljuva plats där dansen och musiken flödar (ibland även alkoholen).

Jag och Elmaze delar en våningssäng i general accomondation, trots att det är jobbigt att leva i en resväska klarar vi det bra. Saknar Stockholm lite dock, och Madeleine.
Till Alla som läser detta; Åk till Herräng, du behöver inte ha dansat innan, du behöver inte ha med dig sällskap och du behöver inte vara seriös med något. Kom bara kom :D
over and out

Söndag 14/6

Jag fick ett skavsår i London, kände det inte så mycket när jag var där men när jag kom hem... gjorde det ont.
Det har börjat läka, kommer antagligen bli ett ärr. Det är hjärtformat

over and out

Torsdag 4/6

En dag avklarad i London. Idag skulle jag hitta till Ellens jobb för att äta lunch med kvinnan. Första gången när jag gick ut ur lägenheten var jag tvungen att springa in igen. Så sorgligt, jag var jättenervös för att gå ensam i London. Jag hade ett humm om vart tunnelbanan låg och en lapp med några namn på att gå efter. Som tur var vågade jag mig ut ur lägenheten och kom dit (tio minuter försent),
Vi kände för att vara lite TOKIGT som bara vi kan vara och dra en full english breakfast till lunch. Det var götta!
Fast servitören var farmor helt crazy, han trillade, tappade tallrikar, hörde inte vad vi sa för att till sist ge Ellens mat till mig och vice versa. Men det var gött.
När Ellen sedan började jobba igen utforskade jag Oxfors street. Jag hittade till min förtjusning/försräckning ett fyravångings topshop. CRAZY!
Allt var så fint! Allt var så dyrt! Jag kom till slut ut en och en halv timma senare med två par örhängen och lite huvudvärk.
Ellen jobbar på ett sjukt fancy ställe, de säljer allt mellan Prada och Topshop. Jag har i alla fall spanat in världens finaste klänning på miss Selfridge. I', gonna buy it. Yes I will.
Nu ska vi ut i Londonnatten. Jag säger vi kör det i botten!!
Over and out

Onsdag 3/6

Nyligen hemkommen från Tyskland. Det var kul att undervisa utomlands igen :) Och idag åker jag till Lalalalalondon town. Ska bli gött med lite semester :D Jag ska se om jag besöka någon dansskola och ta lite jazzklasser eller något. Eftersom Ellen ska jobba ganska mycket kommer jag traska runt på londons gator ensam en hel del. Jag ska vara turisternas turist! Åka London eye, glida runt i turistbussar, ta kort på allt och alla! Mmmm jag trånar. Är dock lite rädd för att flyga ensam, men det borde lösa sig...
Måste kila iväg till flygbussen nu, kanske rapporterar lite hur det är från något internetcafé där borta.

Over ond out

Onsdag 27/5

Jag sitter och lyssnar på musik i mina hörlurara för att inte väcka Elmaze, kvinnan som ALLTID sover.

Sommaren är här i Stockholm, och med den kom ångesten över vad som kommer efter den. Jag har än så länge ingen utbildning att utbilda mig med eller något jobb att jobba med. Livskris, svar ja. Allt jag vet är att jag vill bli en bättre dansare... det är en början.

Det är sjukt att jag har bott här i snart mer än 9 månader. Ska livet fortsätta att gå så här fort? Frågan är om man skulle trivas mer med att livet segade sig fram. Kanske skulle det vara tråkigt?
Okej, jag behöver andas lite.
Ångest tillhör lite en 20-årings vardag. Har man flyttat hemifrån vet man inte hur man ska få pengar eller vad man ska jobba med, om man har ett jobb vet man inte om man vill göra detta resten av livet och om inte vad ska man då göra?
Har man en utbildning ifrågasätter man sig själv dagligen, vill jag? vill jag?
 Bor man hemma har man ångest för att man inte gör något eller inte kommer iväg. Man vill inte vara den som fastnade, men man vill inte vara den som aldrig stannade heller.
Frågan man alltid hamnar med är vad vill man vara då?

Over and out

Sunday 3/4

Jag har samlat i vuxenpoäng den senaste veckan. Jag har deklarerat! Det är inte en stor grej för många men jag känner mig ändå stolt när jag skickade iväg smset.
När jag tänker på att alla ens vänner verkligen har blivit vuxna fylls bröstet med en blandning av skräck, välbehag och kanske lite sorg. Men mest välbehag.
Definitivt mest välbehag...

Tuesday 21/4

Det bästa med att ha flyttat hemifrån:
Jag får äta på golvet
Dricka direkt ur juicepaketen
Stunta i att alltid ta med sig soporna ut
Se på vad man vill på tv
Komma hem när man vill/om man vill
Livet är gött...

 Även om man går miste om
Gratis mat (gratis och sjukt god mat)
Mamma och pappa<3
Bra tv-kanaler
Gratis boende
Ett kylskåp som verkar fylla på sigsjälv på ett magiskt sätt

Men, livet är ändå gött

Over and out

Sunday 19/4


Jag har spenderat min helg i Borre. Efter träningen med Pontus ooch Mats blev det förfest i Sandared innan vi drog till kära träggan.
När vi väl kom dit var jag tvungen att ställa mig frågan;
Vad har hänt med träggan?
 Det var väldigt lite folk där, det var lite mysko musik, ölen var inte lika god som den brukar och vart var alla gamla esteter som man ändå räknar med att få träffa där. Jag känner mig lite ledsen över att finna ett träggan som inte alls är sig likt. När man kommer tillbaka till Borås vill man ändå ha den där nostalgiska känslan av att ingenting har förändrats. Men där fick jag mig en knäpp på näsan!

Over and out

Tidigare inlägg Nyare inlägg