lizetteronnqvist

Så, här sitter jag i min nya lägenhet i Göteborg. Kvällen spenderas med sex and the city, kakor och mjölk. Jag äter de där Ballerina kladdkaka som ska doppas i mjölk, ett salgs försvenskat Oreokoncept. Jag tycker mest att reklamen för dem är totalt klockren; vrid, slicka, doppa... Ballerina, hur doppar du?
Ja, men det är väl som de säger att sex säljer. Ännu ett exempel är ostreklamen som nu går på tv; smaken sitter i hålen.

Jag undrar om pr-byrån förstår hur det tolkas eller om de bara blev fel, hur som helst uppskattas det från min sida.

Känns bra att vara tillbaka på bloggen, blir väl mer inlägg nu när jag inte har P att ventilera min tankar med så här på kvällskvisten.

Over and out.

När man går ut om kvällakvisten, även under tidig morgonstund känner man det. I luften, det luktar verkligen. En blandning av dagg och kyla.
Höst.
Är det inte konstigt att man kan känan lukten på årstider? Vår, sommar, höst och vinter. Vinter är min doft, klart bäst bland utbudet. Vår kommer på en stark andra plats.

Skolan är amazing. Det är amazing amazing amazing. Så amazing att jag inte ens kan sluta säga amazing.
Man måste lära sig älska smärtan som kommer med att träna 24 h i veckan.
Men jag blev kär i den för många år sedan, och kärleken har inte tynat även om jag hatar den ibland.

Första dagen på BA och jag lever än. Gick till skolan med Nella, det påminde väldigt mycket om min första dag på mitt nya dagis jag flyttades till när jag var fem. Minns det som om det vore igår. Jag gömde mig bakom mammas rygg under hennes kappa och vägrade komma fram. Även om jag nu i vuxen ålder vågar hälsa på folk så var jag gömd bakom Nella rent mentalt. Tack för det! Utan någon att gömma mig bakom hade panikångesten nog inte varit långt bort.
Efter skolan träffade jag pappa över en kopp java, det är nog en av de bästa sakerna med Göteborg, att jag kan träffa familjen så lätt. Efter kaffet åkte vi och hälsade på min moster och min kusin som är i Sverige till på fredag då de åker hen till Dallas igen. Där hängde även mina andra små kusiner som bor här i Göteborg. Känns sjukt att kunna träffa dem så enkelt. Och när jag sa till min lillkusse att jag bor här nu och att vi kommer ses ofta utbrast han ett "YESSSSSSS" och knöt näven. Sött...

Dagen citat av min kusin; Vet du vaaaaad..? En tjej på mitt dagis hoppade hopprep och då tappade hon byxorna...

over and out (men tack vare regnet inte så mycket out mer idag)

När jag är sjuk glider jag verkligen in i en dvala som är allt ifrån hälsosam. Ingen träning, ingen aptit och ingen lust att gå ur sängen. Allt detta har lett till ovanor som stanna i sängen till tre, se på löjligt många sex and the cityavsnitt (detta är visserligen ingen ovana), tycka att flingor och fil är frukost... och lunch...och middag och sist men inte minst se alldeles för lite solljus. Så detta har lett mig till gränser av crazyness därför tog jag tag i mig själv och bestämde att sjuktiden var över.
Ett bittert misstag, den var inte över. Och det bestämde sig för att slå tillbaka. Efter en kväll på stan med madeleine (som var awesome) fick jag tillbaka allt. Men men, man mår som man förtjänar.
Och jag mår väl precis som jag förtjänar.

Imorgon får jag honung igen, hört att det är bra mot sjukdomar..

over and out

Har varit sjuk i tre dagar nu. Tack och lov hade jag sällskap de första två, annars hade jag förmodligen stått och vinglat på kanten till galenskap.

Det är fullt krig i min kropp men jag är inte obeväpnad.
Idag har jag lyckats klara mig genom dagen tack vara hostmedicin, alvedon, sex and the city säsong 4 samt enorma mängder te.
Men när jag gick ut för att handla upplevde jag ett större folkhav än vad som var hanterbart. Att handla mat den 25 runt kl ett är ingen bra idé när man spenderat tre dagar inomhus med max en människa i taget som sällskap.
Att handla mat kl ett den 25 innebär att brottas med pensionärer, ta sig genom folkhavet av kostymklädda människor som stressar tillbaka från lunchen och att alltid tro att bara för att man precis fått lön kan man unna sig allt affären har att erbjuda. Jag kom ut med livet i behåll, tyvärr en aning fattigare än beräknat. Men när det är krig får man räkna med vissa uppoffringar.

Over and out

Imorgon är det vår sista dag här i Courmayeur, Italien. Det känns väl som det alltid gör efter en semster, en blanding av känslorna; det känns som jag varit här i en månad - det känns som vi kom hit igår. Men nu är i alla fall en vecka i alperna avklarad och som sagt blir det vår sista tur upp till toppen imorgon.

Både pappa och C har dragit två vurpor var i backen. Ingen skada skedd, men destu mer underhållande! Jag är alltså sist kvar, min vurpa har inte kommit än och utan vurpa har jag aldrig varit efter en vecka på skidor. Det är som om jag ständigt blir jagad av en osynlig kraft, något som bara vill sparka mina skidor åt olika håll så jag för en sekund förvandlas till ett gigantiskt snömoln. Imorgon är alltså den sista dagen och jag ska lyckas fly från mitt öde, låt oss se om jag kan lura vurpan. Jag ska stirra den i vitögat och må den bäste vinna!

Over and out

Efter första dagen i backen är familjen lite mör. Vi ligger och degar på hotellet nu för att snart gå ut och äta.
Det gick förvånansvärt bra för mig i backarna. Trots att jag under hela första backen var livrädd och tog en felsvänga någonstans på vägen, vilket resulterade i att jag hamnade i en röd backe. Lyckligtvis klarade jag mig helskinnad genom dagen! Jag tror att det är lite som att cykla, när man väl kan det så sitter det. Min mor däremot upptäckte att hennes dåliga knä inte pallade trycket, så hon fick åka ner för backen i en släde efter en rödakorset-man. En syn jag sent kommer att glömma, mor min inbäddad och fastspänt på en pulka. När hon kom till liften hade de en ambuland och allt klart, även om vi förklarade att dte var en gamal skada insisterade de på att ta henne till sjukhus. Vad är en semester utan lite kaos?
Den största skillnaden mellan sälen och Courmayeur är just nu bergen, det finns sjukt mycket svenskar på det här stället. Lite tråkigt men antagligen oundvikligt. Alltid när man är ute och reser träffat man på svenskar. För att vara ett så litet land är vi ändå bra utspridda!

Här har ni en bild på utsikten från fönstret :)
Hotellet är verkligen awesome, känns som en liten alpstuga inredd med furu och världens utsikt över bergen.

Ciao!
Over and out

Efter en lång natt med många olika snöstormar, fikapauser och konstiga samtal senare befinner sig familjen Rönnqvist sig nu på ett frukostställe någonstans i djupaste tyskland. Götta!
Vi blev inatt vittnen till en bilolycka, bilen framför oss fick sladd och gled runt över hela autoban för att till sist krocka med mittenräcket. Vi klarade oss bra och efter att pappa sprungit ut till den andra bilen och försäkrat sig om att allt stod bra till med föraren kunde vi köra vidare i snöstormen. Det är helt sjukt vad olyckor vi kört förbi! Jag tror att det ligger på runt 10 st inatt. Men nu har solen gått upp och snart lär vi se solen titta fram bakom några vita bergstoppar!
Vidare mot Alperna och italienska Courmayuer...

Stay tuned!

Over and out

För det första, ursäkta min frånvaro, jag har haft den ganska hekistikt den senaste veckan. Bland annat besökt munchen och rock that swing festival. Mycket lyckat...

Hur som, det jag ville delge med er idag handlar om ett märkligt fenomen jag bevittnat de senaste dagarna. Varje morgon när jag långsamt glider genom staden på 62:ans buss åker jag alltid förbi stadshuset, tegelbacken, operan, Norrmalms torg och dramaten. Varje morgon, som på beställning just när jag glider förbi mälaren vid Gustav Adolfs torg blir vattnet plötsligt fyllt med fjäderfän. Under en bro ligger det hundratals fåglar och guppar. Synen går knapps att förklara. Ni kan aldrig förstå hur många dom är och vilken blandad skara sedan! Svanar, änder, duvor och måsar. Alla på samma ca 3 kvm stora yta. Jag har fnulat lite på hur det kommer sig att de samlas där. Allt jag vet är att de planerar något stort. En revolution? Ett krig? Vad har de för sig? Vad det än är pågår det mittibland oss, de är smarta. Att smida planen mitt framför ögonen på människorna skapar mindre misstankar. Men de ska jag ser genom deras planer...

Tanken har också slagit mig att detta stället på mälaren är ganska strömt därför ligger det ingen is där. Så de kan
glatt guppa runt utan att behöva möta samma öde som Titanic.

Men jag håller ögonen på er!

over and out

Stockholm har blivit som en enda stor fälla. Situationen som nu råder gav mig inspiration till en lite dikt. 

*harkel*

 När all snö har fallit och den ligger tungt på taken börjar våren sig närma då gäller det att vara valen. Om man en hög snö från ett tak på huvudet slapp blir man snart spetsad av en istapp.

Det är helt sjukt! vart man än går blockar stora skyltar med texten VARNING SNÖRAS eller STOPP RIKT FÖR ISTAPPAR, som om det inte vore pain in the ass nog att ha en skylt som blockar trottoaren när man då kollar upp stå man öga mot öga med en istapp stor nog att inte gå in i  mitt kylskåp. Den händer där och droppar mig i pannan ca 10m upp. Det är som om den lurpassar, väntar på sitt offer för att när man minst anar det släppa taget om stuprännan och gå till attack.
Jag vill höja ett varningens finger mot stadens tak och se upp (bokstavligt talat) när ni strövar på gatorna ni en gång trodde var säkra.
Även om ni inte tror det lever ni under ständigt dödshot!

over and out