lizetteronnqvist

Nyligen hände det något fantastiskt!!!!
Det var för fem dagar sedan... på Rådmansgatans tunnelbanestation...(bilden blir suddig)
Jag och Elmaze var påväg hem från sånglektionen som vanligt på tisdagar, då insåg jag att jag hade en tia i jackfickan och en selectamaskin framför mig. En tia, en göttamaskin och ett godissug = kexchoklad! Samtidigt som Elmaze gick mot sitt tåg som rullade in rullade även mitt tåg in. Jag stod där med sjukt många saker att göra på omloppet av 10 sekunder; säga hej då till Elmaze, köpa en kexchoklad och hinna med mitt tåg.... GAAAH
Jag viftade bort Elmaze, ett hinder avklarat, inget stod mellan mig och min göttabit. Tian åker i och jag knappar in nr 35. Sakta sakta börjar den snurra och chokladen närmade sig. När jag precis skulle utbrista GIVE IT TO MEEEEE ser jag hur den fastnar.... Den sitter fast. "Tåg mot Hässleby, ta plats... dörrarna stängs" NOOOOO allt gick fel. Där stod jag utan pengar, en vän, ett tåg hem och choklad... Lite försiktigt börjar jag knuffa på den med foten... succesivt blir mina sparkar hårdare och alla mina agressioner mot göttamaskinen ger en extra adrenalinkick. Då faller den ner, HALLELUJAH!! Och som ursäkt för besväret kom, som från ovan två femmor nertrillandes. Jag fick en gratis kexchoklad och då kom mitt tåg. Jag gick stolt på den och satte mig medans jag förnöjt mumsade på min göttabit.

Over and out

Det har börjat hända! Marken fryser, i gräset ligger de små isdropparna och glänser som utspridda diamanter och isfläckarna ligger förädiskt dolda under ett tunt lager av pudersnö. I och med detta börjar fenomenet vintervurpan dyka upp på Stockholms gator. Det var i måndags morgon då jag i vanlig ordning cyklade till t-banan runt åttasnåret, jag parkerade cykeln under bron och började traska in mot spärren då jag plötsligt hör en dov duns bakom mig. När jag väner mig om ligger det en kostymnisse på marken. Han bär för en kort sekund ett ansiktsuttryck Ellen skulle kalla uvminen (när ens ögon helt enkelt inte kan dölja ens förvåning och skräck). Snabbt som sjutton reser sig mannen upp igen och försöker, som man alltid gör att bara fortsätta gå och hoppas på att ingen såg. Men då finns det alltid någon som inte spelar med på den charaden och som slutför den hela förnedringen genom att utbrista ; OJ! Gick det bra?!. Visst är det bra att människor frågar, jag menar mannen kunde ju brutit ett ben, kontorskroppar är inte kända för att vara spänstiga... Men När frågan kommer inser man att ALLA såg det, och medans man generat halvjoggar in till tunnelbanan står jag kvar en sekund dels för att ta in händelsen som nyss inträffade och för att tänka tanken; ohno! Snart är det min tur.
Det går inte en vinter utan att alla ska ha gjort åtminstonde en rejäl vurpa, jag menar halka, flyga, gärna skrika för att sedan landa på rumpan-vurpa.

Idag är den ett fint snötäckt Stockholm jag ser utanför mitt fönster. Just det! För er som inte visste är jag och Madeleine numera innestadsbor!!!! Japp, vi har lämnat Rotebro och lever numera på Kungsholmen. Det är TRULY AMAZING!!!!
Jag skickar med några bilder på hur vi har det eftersom jag ändå inte har överdrivet mycket att göra denna lördagen (vilket är ytterst ovanligt för mig)

Nu kom min syster på besök! Nice <3<3<3

Over and out