Saturday 22/11
Det har börjat hända! Marken fryser, i gräset ligger de små isdropparna och glänser som utspridda diamanter och isfläckarna ligger förädiskt dolda under ett tunt lager av pudersnö. I och med detta börjar fenomenet vintervurpan dyka upp på Stockholms gator. Det var i måndags morgon då jag i vanlig ordning cyklade till t-banan runt åttasnåret, jag parkerade cykeln under bron och började traska in mot spärren då jag plötsligt hör en dov duns bakom mig. När jag väner mig om ligger det en kostymnisse på marken. Han bär för en kort sekund ett ansiktsuttryck Ellen skulle kalla uvminen (när ens ögon helt enkelt inte kan dölja ens förvåning och skräck). Snabbt som sjutton reser sig mannen upp igen och försöker, som man alltid gör att bara fortsätta gå och hoppas på att ingen såg. Men då finns det alltid någon som inte spelar med på den charaden och som slutför den hela förnedringen genom att utbrista ; OJ! Gick det bra?!. Visst är det bra att människor frågar, jag menar mannen kunde ju brutit ett ben, kontorskroppar är inte kända för att vara spänstiga... Men När frågan kommer inser man att ALLA såg det, och medans man generat halvjoggar in till tunnelbanan står jag kvar en sekund dels för att ta in händelsen som nyss inträffade och för att tänka tanken; ohno! Snart är det min tur.
Det går inte en vinter utan att alla ska ha gjort åtminstonde en rejäl vurpa, jag menar halka, flyga, gärna skrika för att sedan landa på rumpan-vurpa.
Idag är den ett fint snötäckt Stockholm jag ser utanför mitt fönster. Just det! För er som inte visste är jag och Madeleine numera innestadsbor!!!! Japp, vi har lämnat Rotebro och lever numera på Kungsholmen. Det är TRULY AMAZING!!!!
Jag skickar med några bilder på hur vi har det eftersom jag ändå inte har överdrivet mycket att göra denna lördagen (vilket är ytterst ovanligt för mig)
Nu kom min syster på besök! Nice <3<3<3
Over and out