lizetteronnqvist

När man går ut om kvällakvisten, även under tidig morgonstund känner man det. I luften, det luktar verkligen. En blandning av dagg och kyla.
Höst.
Är det inte konstigt att man kan känan lukten på årstider? Vår, sommar, höst och vinter. Vinter är min doft, klart bäst bland utbudet. Vår kommer på en stark andra plats.

Skolan är amazing. Det är amazing amazing amazing. Så amazing att jag inte ens kan sluta säga amazing.
Man måste lära sig älska smärtan som kommer med att träna 24 h i veckan.
Men jag blev kär i den för många år sedan, och kärleken har inte tynat även om jag hatar den ibland.

Over and out

Första dagen på BA och jag lever än. Gick till skolan med Nella, det påminde väldigt mycket om min första dag på mitt nya dagis jag flyttades till när jag var fem. Minns det som om det vore igår. Jag gömde mig bakom mammas rygg under hennes kappa och vägrade komma fram. Även om jag nu i vuxen ålder vågar hälsa på folk så var jag gömd bakom Nella rent mentalt. Tack för det! Utan någon att gömma mig bakom hade panikångesten nog inte varit långt bort.
Efter skolan träffade jag pappa över en kopp java, det är nog en av de bästa sakerna med Göteborg, att jag kan träffa familjen så lätt. Efter kaffet åkte vi och hälsade på min moster och min kusin som är i Sverige till på fredag då de åker hen till Dallas igen. Där hängde även mina andra små kusiner som bor här i Göteborg. Känns sjukt att kunna träffa dem så enkelt. Och när jag sa till min lillkusse att jag bor här nu och att vi kommer ses ofta utbrast han ett "YESSSSSSS" och knöt näven. Sött...

Dagen citat av min kusin; Vet du vaaaaad..? En tjej på mitt dagis hoppade hopprep och då tappade hon byxorna...

 

over and out (men tack vare regnet inte så mycket out mer idag)

Jag har mitt materiella liv i åtta väskor och den svenska landsbyggden förbisusandes utanför fönstret. Tåget tar mig till Göteborg, mitt nya hem. Känns hel surrealistiskt att lämna Stockholm efter två år och två dagar. Alla säger att jag inte kommer ångra mig och att det kommer bli fantastiskt. Varför känns det inte så då? Balettakademien kommer vara awesome, att bo med Nella kommer vara awesome samt att bo närmre min familj (eller ja mamma och pappa i alla fall, syster kvar i Stockholm) men det är bara tre saker. Stockholm har minst hundra saker jag kan rabla upp och alla är värda att stanna kvar i stan för.
Men jag är stolt, känns ganska modigt att ge upp allt. Som att hoppa fallskärm, jag vet att det kommer gå bra men chansen finns att inget går som det ska jag att jag bara störtar. Men de flesta överlever.

Jag komer överleva... Bara min fallskärm vecklar ut sig

over and out