Dödshotad
Stockholm har blivit som en enda stor fälla. Situationen som nu råder gav mig inspiration till en lite dikt.
*harkel*
När all snö har fallit och den ligger tungt på taken börjar våren sig närma då gäller det att vara valen. Om man en hög snö från ett tak på huvudet slapp blir man snart spetsad av en istapp.
Det är helt sjukt! vart man än går blockar stora skyltar med texten VARNING SNÖRAS eller STOPP RIKT FÖR ISTAPPAR, som om det inte vore pain in the ass nog att ha en skylt som blockar trottoaren när man då kollar upp stå man öga mot öga med en istapp stor nog att inte gå in i mitt kylskåp. Den händer där och droppar mig i pannan ca 10m upp. Det är som om den lurpassar, väntar på sitt offer för att när man minst anar det släppa taget om stuprännan och gå till attack.
Jag vill höja ett varningens finger mot stadens tak och se upp (bokstavligt talat) när ni strövar på gatorna ni en gång trodde var säkra.
Även om ni inte tror det lever ni under ständigt dödshot!
over and out