Spöket på Jaktvarvsplan
Klockan närmar sig midnatt och jag befinner mig i F:s lägenhet i den djupaste delen av söder. När jag sitter här och lyssnar på de lätt melankoliska tonerna av Anna Ternheim. Plötsligt kom jag ihåg mitt och E:s samtal vi hade igår. Vi pratade om handtagsryckningarna. För ett tag sedan började den hända konstiga saker på Jaktvarvsplan... (bilden blir suddig)
Då och då om nätterna kunde man vakna till av ett ljud man sällan i de sömndruckna tillstånd man befann sig i kunde definiera. Vi lät det gå oss förbi eftersom vi inte ens visste vad det var för ljud som väckte oss. Men så en dag när jag var ensam hemma mitt på dagen hörde jag att E var påväg in och att hon ryckte i dörren. Jag tänkte först gå och öppna så hon slapp ta upp sina nycklar då jag insåg; vår dörr låser sig själv, e vet att det inte är någon idé att känna om det är öppet. Jag (lättskrämd som jag är) blev stel som en pinne och stapplade mig fram till dörren för att kika genom titthålet. Men trapphuset var tomt och släckt. Hmmm... konstigt. Jaja det var väl inget då. När kvinnan sedan väl kom hem berättade jag vad som hade hänt. Hon reagerade inte på det sättet jag ville. Jag ville höra ett haha vad fånig du är. Men istället kommer hon med; det hände mig här om dagen också!!!
Ljuden fortsatte de kommande veckorna. Ingen av oss tror på spöken men detta var nära på att konvertera mig.
En dag när jag lyckades studera ljudet närmre insåg jag att det var bara var ett korsdrag som uppstod när någon öppnade porten. Vi kände oss lite fåniga att vi låtit det skrämma oss så mycket. Så levde vi vidare i harmoni med livet på jaktvarvsplan... (bilden återgår till nutid)
Så det vi talade om igår var handtagsryckningarna. Då insåg vi att de inte har låtit något mer från dörren ända sedan vi konstaterade att det var korsdraget som fick det att låta...
Detta är inte bra att tänka på när man sitter ensam i en mörk lägenhet.
Maaah, när kommer F hem?
over and out
Då och då om nätterna kunde man vakna till av ett ljud man sällan i de sömndruckna tillstånd man befann sig i kunde definiera. Vi lät det gå oss förbi eftersom vi inte ens visste vad det var för ljud som väckte oss. Men så en dag när jag var ensam hemma mitt på dagen hörde jag att E var påväg in och att hon ryckte i dörren. Jag tänkte först gå och öppna så hon slapp ta upp sina nycklar då jag insåg; vår dörr låser sig själv, e vet att det inte är någon idé att känna om det är öppet. Jag (lättskrämd som jag är) blev stel som en pinne och stapplade mig fram till dörren för att kika genom titthålet. Men trapphuset var tomt och släckt. Hmmm... konstigt. Jaja det var väl inget då. När kvinnan sedan väl kom hem berättade jag vad som hade hänt. Hon reagerade inte på det sättet jag ville. Jag ville höra ett haha vad fånig du är. Men istället kommer hon med; det hände mig här om dagen också!!!
Ljuden fortsatte de kommande veckorna. Ingen av oss tror på spöken men detta var nära på att konvertera mig.
En dag när jag lyckades studera ljudet närmre insåg jag att det var bara var ett korsdrag som uppstod när någon öppnade porten. Vi kände oss lite fåniga att vi låtit det skrämma oss så mycket. Så levde vi vidare i harmoni med livet på jaktvarvsplan... (bilden återgår till nutid)
Så det vi talade om igår var handtagsryckningarna. Då insåg vi att de inte har låtit något mer från dörren ända sedan vi konstaterade att det var korsdraget som fick det att låta...
Detta är inte bra att tänka på när man sitter ensam i en mörk lägenhet.
Maaah, när kommer F hem?
over and out
Kommentarer
Trackback